Tottenham-resa via Fotbollsresa.nu!

Det hela började med att jag och min kompis såg en billig resa till London. Vi började då försöka oss på att köpa biljetter direkt från Tottenham men det var slutsålt. Min kompis kollade då upp Fotbollsresa.nu och där hittade vi ett företag som hade biljetter till matchen. Slängde iväg ett mail och kollade vad de skulle kosta och om det fortfarande fanns några kvar. Fick som svar att det fanns kvar och att dom kostade 1798kr/st. Inte gratis men är man supporter så är man och det var ju trots allt säsongsavslutningen. Sagt och gjort, vi köpte biljetterna och två veckor senare stod vi i solskenet utanför hotellet efter en god frukost och snart på väg mot White Hart Lane. En sak var vi tvungna att göra innan vi kunde bege oss ut mot arenan, hämta biljetterna. Försäljaren hade lagt undan biljetterna på ett hotell som låg i centrala London och närmaste tunnelbanestation var lämpligt nog Tottenham Court Road (borde väl redan där insett att detta inte kunde gå fel.) Väl på hotellet så gick allt smidigt, personalen var trevlig och dom skojade till det genom att säga att matchen blivit inställd. I en eller flera sekunder blev jag knäsvag och hann tänka ”Shit, det finns verkligen ingen gud” innan concierge-snubben la upp ett leende och blinkade med ögat. Jag tror att han såg min haka falla ner till golvet, tårarna var nära och hur läpparna började darra så därför var han snabb med att lägga upp leendet, blinkningen och sedan när jag fattade galoppen sa han ”sorry, just had to!” Nu när biljetterna var i fickan så kunde vi bege oss ut mot White Hart Lane, glädjen var enorm. Vi tog tunnelbanan ut till Seven Sisters och tog den cirka 30 minuter långa promenaden till arenan med alla de andra Tottenhamsupportrarna. Vi stannade till på två pubar där vi tog en pint och hörde på skönsången från supportrarna innan vi klev in i Spurs Mega Store där lite shopping väntade. Efter shoppingen ville jag bara in på arenan för att få känna på atmosfären. Nu lite info om mig, jag är en kille på cirka 185cm och tillhör den kategori människor som har kraftig benstomme. Jag höll banne mig inte på att ta mig igenom dom där små spärrarna dom hade på väg in i arenan. Jag var på väg att fråga om jag fick gå in med dom handikappade när jag lyckades pressa mig igenom. Personalen skrattade gott åt mitt missöde men jag skrattade nog lika mycket själv. Väl inne inser vi att vi fått tag på ett par ypperliga biljetter och sitter på rad 15 mitt i mellan straffområdet och mittlinjen. För er som inte kommer ihåg hur scenariot var inför matchen så kan jag berätta det lite snabbt. Arsenal spelade borta mot West Bromwich och låg en poäng före Tottenham. Förlust eller oavgjort i den matchen och vinst för Tottenham skulle innebära en tredjeplats och säkrat Champions Leaguespel nästa säsong. Phil Dowd blåser igång matchen och klacken börjar sjunga direkt, underbar stämning. Det blir inte direkt sämre stämning när Rafael van der Vaart spelar fram Emmanuel Adebayor som gör 1-0 efter endast 94 sekunder, White Hart Lane kokar! Någon minut senare går det ett sus genom publiken och den tillresta Fulhamklacken börjar jubla. En tjej som sitter bakom mig och min kompis säger till några andra att Arsenal tagit ledningen borta mot West Bromwich. FAAAAAAN skriker jag inombords. Spursklacken ger inte upp utan sjunger fram Tottenham och efter ungefär en kvart så kommer ett jubel från övre delen av läktaren bakom oss. Jag vänder mig om och ser bland annat en kille som verkar vara i sjunde himlen då han håller upp båda armarna med pekfingrarna i skyn för att visa 1-1. Tjejen bakom oss säger då att West Bromwich kvitterat mot Arsenal. Hela arenan skrålar nu ”Come on you Spurs” och trycket är galet. Någon minut senare kommer ytterligare ett jubel från över läktaren. Vänder mig om igen och ser samma kille igen men denna gång håller han upp två fingrar i ena handen och bara ett i den andra. Kan det vara sant? Tjejen bakom oss reser sig och skriker 2-1 till West Bromwich. Nu är det eufori på White Hart Lane! Många kramar om varandra medans dom sjunger sång på sång på sång. Det är en sinnessjuk stämning i typ tio minuter. 2-2 kommer som ett brev på posten och euforin byts ut mot hårda ord över för tillfället dåligt spel från Spurs. Efter 45 minuter är det 1-0 till Tottenham och vi är i Champions League. Andra halvleken börjar som den första slutade, trögt spel och Fulham kommer mer och mer in i matchen och skapar en del farliga lägen. Sen kommer kallduschen, 2-3 till Arsenal är ett faktum. Strax därefter gör Jermain Defoe 2-0 till Tottenham och ett nytt galet jubel utbryter. Känslan att se ett mål och sedan höra 36000 jubla och sjunga är bland det skönaste jag varit med om. Jag sitter och håller mina tummar så hårt att jag är nära att krampa sista kvarten. Vill ju så gärna att Jonas Olsson och hans West Bromwich ska kvittera mot Arsenal men efter att slutsignalen ljudit på White Hart Lane säger speakern att West Bromwich förlorat med 2-3. Detta var min första match på White Hart Lane och förhoppningsvis inte den sista. Det var tack vare hjälpen från www.fotbollsresa.nu som jag och min kompis fick tag i biljetterna via ett av bolagen som i sin tur var: Lätta att ha att göra med. Snabb service per mail. Smidig leverans av biljetterna i London. Sinnessjukt nöjd Tottenhamsupporter